Frågor och svar
 
 
 
 

Marxism

Hur ser en socialistisk revolution ut?
Det vet vi förstås inte. Men huvudingridienserna är tydliga: en bred, folklig rörelse – där fackföreningarna spelar en särskilt stor roll – kräver och genomför en demokratisering av storföretagen. Det betyder att vi behöver köra över överklassens intressen, och antagligen också en stor del av etablissemanget.
   Formellt kan det till exempel betyda att aktiebolagslagen ändras så att det är de anställda och inte aktieägarna som väljer styrelse, åtminstone i de större företagen.

 innehåll
» Socialism
» Antikommunism
» Individ & kollektiv
» Marxism
Vad är skillnaden mellan socialister och kommunister?
Den som kallar sig kommunist är en sorts socialist, så de står inte i motsättning till varandra. Det finns ingen tydlig gräns för vilka som kallar kommunister, men ett par kärnpunkter är man vill sätta hårt mot hårt mot överklassen, jobba i breda folkrörelser och att man tycker att Marx är juste.
   Också många socialdemokrater kallar sig socialister, och en del socialister lutar istället åt det anarkistiska hållet.

Jag är kapitalist!
Antagligen inte. En kapitalist är någon som äger så mycket kapital att han – det är oftast en han – kan leva helt på andras arbete. Det är alltså nåt helt annat än att ha ett högavlönat jobb eller sitta på 100 000 kronor eller ens ett par miljoner på banken. De stora kapitalisterna i Sverige äger tiotals miljarder.

Men idag äger ju alla aktier! Det är den nya folkrörelsen!
10 procent av befolkningen i Sverige äger 99 procent av hushållens börsnoterade aktier. 99 procent. Det är inte mycket till folkrörelse.
   Siffrorna är från en SCB-rapport från våren 2001. Där finns det också statistik om den verkliga överklassen: 1 procent av befolkningen äger 76 procent av aktierna. I praktiken är det snarast en underdrift, eftersom till exempel Wallenbergfamiljen äger det mesta av sina tillgångar via stiftelser.

Marx förespråkade proletariatets diktatur!
Begreppet "proletariatets diktatur" förekommer inte i några av de verk Marx lät publicera. Det finns i ett par brev, men inte i t ex Det kommunistiska manifestet, som många tror.
   Det Marx menade var att arbetarklassen skulle ta makten i samhället, och eftersom de flesta människor lönearbetar såg han demokratiska val som ett alldeles utmärkt krav. Kom ihåg att västländerna på hans tid var utpräglade diktaturer, så demokrati var verkligen ett revolutionärt krav.
   Däremot trodde han nog aldrig att överklassen skulle acceptera en folkvald regering som fråntg dem deras maktpositioner - och än så länge har han ju tyvärr haft rätt. Det finns inte ett enda exempel på att folket i ett kapitalistiskt land kunnat rösta fram en radikal socialistisk politik utan att överklassen tagit till våld. Spanien, Guatemala, Chile, Nicaragua - i samtliga fall har såna regeringar slagits ner.

Marx var antisemit!
Nej, det var han inte. Marx pappa var själv jude, men konverterade till kristendomen. Marx hade inte mycket till övers för religionen, men i Till judefrågan - som ibland påstås vara antisemitisk - argumenterar han just för religionsfrihet och att kyrkan ska skiljas från staten.

OK, men de flesta äger ju aktiefonder.
Tja – 10 procent av befolkningen äger 83 procent av alla hushållens aktiefonder, enligt samma rapport.
   Men vare sig den som äger aktiefonder eller den som sparar lite i aktier har, i praktiken, någon makt alls över storföretagen. Det är en mycket liten grupp som sitter på den verkliga makten – i Sverige framförallt Wallenbergfamiljen.

Socialister har stött gerillagrupper - alltså våld som politisk metod!
Om det inte finns några demokratiska strukturer att arbeta i kan väpnad kamp vara riktig - även om det alltid är en sista utväg. Det är inte så många som klagar på att det fanns motståndsrörelser under andra världskriget, till exempel.
   Till skillnad från högern brukar vi socialister däremot ha en del att invända mot att USA gång på gång släpper bomber över tredje världen-länder för att de ska byta till en mer västvänlig regim. Då brukar liberalerna aldrig ha några problem ens med stora portioner våld för att nå tveksamma politiska mål.

 


 Nästa »